Bara för medlemmar
Presens perfekt och preteritum perfekt bildas båda genom att kombinera hjälpverbet har (presens) eller hade (preteritum) med verbets supinumform (mer om detta under Svenskans tempus).
Jag har läst.
Jag hade läst.
I både tal och skrift kan man dock se meningar där supinumformen används utan har eller hade. Här är ett exempel:
Han berättade att han jobbat där i tio år.
Har och hade kan utelämnas när de står i bisatser. Man måste alltså säga Han har jobbat där i tio år (= huvudsats), men om man stoppar det i en bisats så blir har valfritt:
Jag träffade en person som (hade) jobbat där i tio år.
Jag vet att hon (har) jobbat där i tio år.
Ingen vet varför hon (har) jobbat där i tio år.
Detta är inte slarv, utan det är alldeles korrekt svenska. Förr var det vanligast i formella texter, men numera är det vanligt även i informella texter och i tal.