Tomt det

Det i meningen det regnar kallas för tomt det eller expletivt det. Det kallas för tomt eftersom det inte syftar på något.
Detta det används i flera olika sorters konstruktioner. Lär dig mer om de olika konstruktionerna nedan.

Opersonligt det

På svenska måste man (nästan) alltid sätta ut ett subjekt. Vid vissa verb finns det dock inget självklart subjekt. Dessa verb brukar man kalla för opersonliga verb.
Verb som handlar om väder är ofta opersonliga:
  • regna
  • blåsa
  • mörkna
  • hagla
  • snöa.
När man använder dessa måste man sätta ut det som subjekt, trots att det inte betyder någonting.
Det regnar.
Det blåser.
Det börjar mörkna klockan tio.
English | 中文
It starts to get dark at ten o'clock.
晚上十点开始变暗。
I går haglade det.
English | 中文
It hailed yesterday.
昨天下冰雹。
I vintras snöade det massor.
English | 中文
It snowed a lot last winter.
去年冬天下了很多雪。
Det finns två storlekar kvar.
English | 中文
There are two sizes left.
还剩下两个尺寸。
Varför är det nödvändigt att sätta ut subjektet då? Jo, eftersom svenskan formar frågor med hjälp av ordföljden, behövs alltid ett subjekt och ett verb.
Det regnar. Regnar det?
English | 中文
It's raining. Is it raining? 下雨了。 在下雨吗？

Det + med-fras

Tomt det används också för att flytta den ordinarie subjektet till senare i satsen. Ett exempel är följande konstruktion:
det är/var/vore … + med …
Det är gott med pizza.
Pizza är gott.
Det vore praktiskt med en diskmaskin.
En diskmaskin vore praktiskt.
Konstruktionen kan också användas med andra verb:
Det skulle sitta fint med lite kaffe nu.
Lite kaffe skulle sitta fint nu.
Och det måste inte komma först i meningen:
Nu skulle det sitta fint med lite kaffe.

Formellt subjekt: det

Ett exempel på formellt subjekt är det i meningen Det sitter en duva på räcket.
Det egentliga subjektet är en duva. Meningen betyder alltså ’en duva sitter på räcket’. Denna typ av konstruktion brukar kallas för presenterings­konstruktion.
Meningen går att formulera utan formellt subjekt också:
Det sitter en duva på räcket.
En duva sitter på räcket.
Man använder det för att kunna flytta en duva till senare i satsen. Men varför vill man flytta en duva då? Jo, ofta vill man ha ny information sent i satsen. Och här är en duva ny information.
⚠️
Man kan bara använda den här konstruktionen om det egentliga subjektet är i obestämd form, för annars är det inte ny information.
Det saknas kaffe. Kaffe saknas.
Det flög en mås över mitt huvud.
En mås flög över mitt huvud.
Det springer en ensam hund på gatan.
En ensam hund springer på gatan.
Man kan få samma effekt genom att flytta fram ett tidsadverbial eller rumsadverbial. I dessa fall blir skillnaden på meningen med och utan det minimal.
På gatan springer en hund.
På gatan springer det en hund.

Passiv med det

Svenska satser måste (nästan) alltid ha ett subjekt. I vissa passiva satser är subjektet underförstått. Då använder man det i stället.
Meningen Det fuskas mycket under nationella proven skulle alltså också kunna formuleras som Många fuskar under nationella proven.
Det köps mycket sprit kring midsommar.
Många köper sprit kring midsommar.
Man köper mycket sprit kring midsommar.
Det klagas så fort skatterna höjs. Många klagar så fort skatterna höjs.
Man klagar så fort skatterna höjs.
Här arbetas det, ser jag.
Här arbetar man, ser jag.
Här arbetar ni, ser jag.
Här blir det inget staket byggt.
Här bygger man inget staket.
Här bygger ni/vi inget staket.
⚠️
Passiva satser kan se ut på olika sätt, och det används inte alltid.
Frukten säljs. Frukten blir såld.

Presenteringskonstruktionen

Ett exempel på presenteringskonstruktion är meningen Det är ett ord här som jag inte förstår. Det innebär att man presenterar någonting som ny information. I den här meningen är det ett ord som är nytt.
Vanligtvis vill man inte ha ny information i början av meningen. Därför kan man skriva om meningar där subjektet presenterar någonting nytt genom att använda det som subjekt. Den nya informationen hamnar då där objektet brukar stå. Eventuella verb och objekt hamnar i en som-bisats sist i satsen.
En fågel satt utanför fönstret. → Det satt en fågel utanför fönstret.
En kvinna ringde och sökte dig. → Det var en kvinna som ringde och sökte dig.
Jag förstår inte ett ord på den här sidan. → Det är ett ord på den här sidan som jag inte förstår.
⚠️
Den här typen av konstruktion är lätt att blanda ihop med utbrytningskonstruktionen. Skillnaden är att utbrytningskonstruktionen framhäver känd information, medan presenterings­konstruktionen flyttar ny information till senare i satsen.

Utbrytningskonstruktionen

Ett exempel på utbrytningskonstruktion är Det var jag som ringde. Utbrytningskonstruktionen används för att framhäva något i satsen. I exemplet framhävs att jag ringde och ingen annan. Man vet redan att någon ringde, men meningen framhäver vem som gjorde det.
Konstruktionen ser ut så här:
det är/var någon som gjorde något
Det är han som heter Johan. (Inte någon annan.)
Är det du som är den nya assistenten?(Är det du eller någon annan?)
Om någon är objekt i som-satsen, kan som utelämnas.
Det var kungen (som) du såg.
Det är potatis (som) inte äter, och inte pasta.
Utbrytningskonstruktionen är särskilt vanlig som svar på frågor. I dessa fall säger man inte alltid sista delen med som.
– Vem var det som ringde? (Någon ringde, jag undrar vem.) – Det var mamma (som ringde).

Mer läsning

Load more