Svenskans verb går att dela in i grupper efter hur de böjs. Det finns fyra huvudgrupper. När man lär sig nya verb måste man memorera vilken grupp ett verb hör till.
Verbgrupp 1
Verbgrupp 1 är den största gruppen. Mer än hälften av alla verb tillhör verbgrupp 1.
Verben i grupp 1 slutar på -a i grundform. Den del som man sätter ändelserna på, verbstammen, slutar också på -a.
Verbstammen är alltid samma form som uppmaningsformen, för uppmaningsformen saknar alltid ändelse. Uppmaningsformen är till exempel prata! eller jobba!
Ett annat ord för uppmaningsform är imperativ.
Ändelserna i verbgrupp 1 är -r i presens, -de i preteritum och -t i supinum.
Presens: -r
prata + r = pratar
jobba + r = jobbar
börja + r = börjar
Preteritum: -de
prata + de = pratade
jobba + de = jobbade
börja + de = började
Supinum: -t
prata + t = pratat
jobba + t = jobbat
börja + t = börjat
Verbgrupp 2
Verb i grupp 2 slutar också på a i grundform, men detta a finns inte i verbstammen.
Grundform → verbstam
behöva → behöv-
använda → använd-
läsa → läs-
Presens: -er
Ändelserna är samma som i grupp 1, men eftersom stammen slutar på en konsonant måste man lägga till ett e före presensändelsen. Ändelsen blir alltså -er.
behöv + er = behöver
använd + er = använder
läs + er = läser
Preteritum: -de
I preteritum sätter man ändelsen direkt på stammen.
behöv + de = behövde
använd + de = användde → använde
läs + de = läsde → läste
Supinum: -t
Även i supinum sätter man ändelsen direkt på samma stam.
behöv + t = behövt
använd + t = användt → använt
läs + t = läst
Extraregler
- Om ett d krockar med en tonlös konsonant (s, f, p, t, k eller x) blir d:et till ett t.
- Om det blir två d:n i rad eller t följer d, tar man bort det första d:et.
Verbgrupp 3
Alla verb i grupp 3 slutar på en lång vokal (som inte är a) i grundform. Verbstammen ser likadan ut.
Grundform → verbstam
bo → bo-
tro → tro-
ske → ske-
Presens: -r
I presens sätter man som vanligt på -r.
bo + r = bor
tro + r = tror
ske + r = sker
Preteritum: -dde
I preteritum och blir vokalen i stammen kort. I ändelserna blir det därför ett extra d och t: -dde och -tt.
bo + dde = bodde
tro + dde = trodde
ske + dde = skedde
Supinum: -tt
Även i supinum blir vokalen i stammen kort, och det tillkommer ett extra t: -tte.
bo + tt = bott
tro + tt = trott
ske + tt = skett
Verbgrupp 4
Verbgrupp 4 är svårast att böja. Det är mycket få verb i grupp 4, men många vanliga verb tillhör den här gruppen. Till skillnad från de andra verbgrupperna har de här verben tre olika verbstammar.
Presens: -er
Stam 1 är samma som uppmaningsformen, alltså grundform utan -a.
Grundform → verbstam 1
springa → spring-
flyga → flyg-
skriva → skriv-
Stam 1 används för att bilda presens. I övrigt bildar man presens precis som i verbgrupp 2, genom att lägga till -er.
spring + er = springer
flyg + er = flyger
skriv + er = skriver
Preteritum: –
Verben i grupp 4 har ingen ändelse i preteritum, men de använder en annan verbstam i stället: verbstam 2. Denna stam har ofta en annan vokal än stam 1.
sprang
flög
skrev
Supinum: -it
I supinum är ändelsen -it, och man använder verbstam 3. Även denna stam har ofta en annan vokal.
sprung + it = sprungit
flug + it = flugit
skriv + it = skrivit
Verbstam 1, 2 och 3
spring-, sprang-, sprung-
flyg-, flög-, flug-
skriv-, skrev-, skriv-
Mönster för stambyten i verbgrupp 4
Det svåra med verbgrupp 4 är att memorera hur vokalerna förändras mellan de olika stammarna. Här är några mönster:
i-a-u
- finner, fann, funnit
- hinner, hann, hunnit
- sitter, satt, suttit
- vinner, vann, vunnit
u-ö-u
- bjuder, bjöd, bjudit
- skjuter, sköt, skjutit
- sjunger, sjöng, sjungit
i-e-i
- blir, blev, blivit
- stiger, steg, stigit
- tiger, teg, tigit
ä-a-u
- bär, bar, burit
- skär, skar, skurit
a-o-a
- drar, drog, dragit
- far, for, farit
- tar, tog, tagit
å-ä-å
- gråter, grät, gråtit
- låter, lät, låtit
a-ö-a eller å-ö-å
- faller, föll, fallit
- håller, höll, hållit
o-o-o
- sover, sov, sovit
- kommer, kom, kommit
Oregelbundenheter
Som vanligt finns det en hel del verb som inte följer dessa regler. Nästan alla verb följer någon sorts regel, men ibland är det enklare att bara memorera hur det ska heta.
Här är några saker att hålla koll på.
Omljud i verbgrupp 2
I verbgrupp 2 finns en del verb som får ny vokal i stammen på grund av en historisk ljudförändring som kallas omljud. Ofta (men inte alltid) har dessa verb ett j.
Exempel på omljud
- väljer, valde, valt
- gör, gjorde, gjort
- bör, borde, bort
- sväljer, svalde, svalt
- sätter, satte, satt
Verb med blandad böjning
Några verb har blandad böjning. Det innebär att de följer böjningsmönster från flera verbgrupper.
Exempel på blandad böjning
- ryker, rykte/rök, rykt
- smäller, smällde/small, smällt
- späder, spädde, spätt
- ger, gav, gett/givit
Förkortade verb
Vissa verb har längre och kortare former. Den längre formen är formellare eller ålderdomlig, men den visar också logiken bakom böjningen.
Exempel på förkortade verb
- drager, drog, dragit → drar, drog, dragit
- tager, tog, tagit → tar, tog, tagit
- bliver, blev, blivit → blir, blev, blivit
Helt oregelbundna verb
Slutligen har vi några helt oregelbundna verb. Dessa är det också bäst att bara memorera. Lyckligtvis är de mycket vanliga, så man vänjer sig vid dem fort.
Exempel på oregelbundna verb
- är, var, varit
- har, hade, haft
- vet, visste, vetat
- vill, ville, velat
- får, fick, fått
- går, gick, gått