Inte, icke eller ej?
Inte, icke och ej har alla samma betydelse. De negerar en hel sats eller en del av en sats. Därför kallas de också för negationer.
Inte är den vanligaste negationen. I de flesta fall kan (och bör) man använda inte.
Jag har inte ätit middag än.
Vill du inte följa med?
Hon läser inte böcker.
Inte är 50 gånger så vanligt som icke och 60 gånger så vanligt som ej i svensk media.
Icke används först och främst i sammansättningar. Icke kan också användas för emfas, särskilt i svar.
Detta är en icke-fråga.
Icke-rökare kan också drabbas av lungcancer.
Icke!
Om man byter ut inte mot icke i en vanlig mening, låter det stelt och ålderdomligt.
Vill du inte följa med? (naturligt)
Vill du icke följa med? (stelt och ålderdomligt)
Ej används ofta på skyltar och i fasta uttryck.
Sandas ej.
Obehöriga äga ej tillträde.
Ej i trafik.
Ej godkänd.
Du måste skriva provet, vare sig du vill eller ej. = vare sig du vill eller inte
Om man byter ut inte mot ej i andra fall än fasta fraser, kan det låta stelt och formellt.
Jag kan inte komma på festen. (naturligt)
Jag kan ej komma på festen. (stelt och formellt)
