För att eller för?

»För att« och »för« är lika varandra, men de används inte likadant. Så här skiljer du på dem.

Både för att och för kan markera att det som följer är orsaken eller anledningen till något annat. Men för att har fler betydelser och en annan grammatisk funktion än för.

Grammatiskt sett är för att en subjunktion. Det betyder att den inleder bisatser. För däremot är en konjunktion, vilket betyder att den binder samman huvudsatser.

Så används »för att«

I neutralt skriftspråk anger för att vad målet eller syftet är med något. För att inleder en bisats.

De stängde fönstret för att det inte skulle regna in.

Hon lär sig svenska för att kunna jobba i Sverige.

I mer informellt skriftspråk och i talspråket används för att likadant som därför att, alltså för att ange anledning eller orsak.

Jag gjorde det för att jag kunde. Jag gjorde det därför att jag kunde.

De öppnade fönstret för att det inte längre regnade. De öppnade fönstret därför att det inte längre regnade.

Så används »för«

För anger anledning eller orsak. För inleder ingen bisats, utan binder samman huvudsatser.

Jag gjorde det, för jag kunde.

De öppnade fönstret, för det regnade inte längre.

Till skillnad från för att används för även i neutralt skriftspråk.

Lästips