Fast, fastän eller även fast?
Fastän är en subjunktion (bisatsinledare), som betyder ’trots att’.
Vi gick på en promenad fastän det regnade. = trots att
Jag kommer väl fastän jag egentligen inte vill. = trots att
Fast kan både vara en subjunktion och en konjunktion. När fast används som subjunktion, betyder fast samma sak som fastän.
Vi gick på en promenad fast det regnade. = fastän
Jag kommer väl fast jag egentligen inte vill. = fastän
När fast används som konjunktion, betyder fast samma sak som konjunktionen men.
Jag ringde dig i går, fast du svarade inte.
En konjunktion binder samman två likadana led.
Jag ringde dig i går. (huvudsats) + Du svarade inte. (huvudsats) = Jag ringde dig i går, men du svarade inte.
Hur ser man då vilket fast det är? Jo, det syns på ordföljden. I bisatser kommer subjektet och satsadverbial före det finita verbet.
Bisats | | | |
Bisatsinledare | Subjekt | Satsadverbial | Finit verb |
Huvudsats | | | |
Fundament | Finit verb | Subjekt | Satsadverbial |
Jag kommer väl fast jag egentligen inte vill. = fastän, trots att
Jag kommer väl fast egentligen vill jag inte. = men
Jag kommer väl, fast jag vill egentligen inte. = men
jag = subjekt egentligen = satsadverbial inte =satsadverbial vill = finit verb
Även fast är en talspråklig variant av fastän. Det används likadant som fastän, men mest i talspråk och informella texter.
Jag köper den även fast den är ganska dyr. = fastän
I talspråket används också fast att. Det används på samma sätt som även fast och fastän.
Jag gjorde det fast att jag visste att det var fel.
