Fast, fastän eller även fast?

Vad är det för skillnad mellan »fast«, »fastän« och »även fast«? Och vad betyder de? Här hittar du svaret!

Fastän

Fastän är en subjunktion (bisatsinledare), som betyder ’trots att’.

Vi gick på en promenad fastän det regnade. = trots att

Jag kommer väl fastän jag egentligen inte vill. = trots att

Fast

Fast kan både vara en subjunktion och en konjunktion. När fast används som subjunktion, betyder fast samma sak som fastän.

Vi gick på en promenad fast det regnade. = fastän

Jag kommer väl fast jag egentligen inte vill. = fastän

När fast används som konjunktion, betyder fast samma sak som konjunktionen men.

Jag ringde dig i går, fast du svarade inte.

En konjunktion binder samman två likadana led.

Jag ringde dig i går. (huvudsats) + Du svarade inte. (huvudsats) = Jag ringde dig i går, men du svarade inte.

Ordföljden avslöjar vilket »fast«

Hur ser man då vilket fast det är? Jo, det syns på ordföljden. I bisatser kommer subjektet och satsadverbial före det finita verbet.

Bisats

Bisatsinledare

Subjekt

Satsadverbial

Finit verb

Huvudsats

Fundament

Finit verb

Subjekt

Satsadverbial

Jag kommer väl fast jag egentligen inte vill. = fastän, trots att

Jag kommer väl fast egentligen vill jag inte. = men

Jag kommer väl, fast jag vill egentligen inte. = men

jag = subjekt egentligen = satsadverbial inte =satsadverbial vill = finit verb

Även fast

Även fast är en talspråklig variant av fastän. Det används likadant som fastän, men mest i talspråk och informella texter.

Jag köper den även fast den är ganska dyr. = fastän

Fast att

I talspråket används också fast att. Det används på samma sätt som även fast och fastän.

Jag gjorde det fast att jag visste att det var fel.

Lästips