Grundbetydelsen hos bestämd form är att den som lyssnar eller läsaren kan identifiera exakt vad talaren eller skribenten syftar på. Ordet i bestämd form ska alltså vara unikt identifierbart för åhöraren i sammanhanget. Nedan får du lära dig några tumregler.

När du pratar om något som redan nämnts

Första gången du pratar om något är det vanligt att det är i obestämd form. Men när du fortsätter att prata om det, vet åhöraren vad du pratar om. Därför ska du använda bestämd form.

Jag köpte en tröja i går. Min sambo tyckte inte om tröjan, så jag lämnade tillbaka den.

När du pekar på det du talar om

Om det du pratar om finns i närheten och du pekar på det, då kan åhöraren identifiera exakt vad du pratar om. Därför ska du använda bestämd form.

Ser du bilen som står därborta

Jag köpte den där tröjan.

När du beskriver något tillräckligt mycket

Ibland beskriver man något så pass mycket att åhöraren vet exakt vad man pratar om. När du gör det, ska du använda bestämd form.

Kommer du ihåg filmen som vi såg på bio förra sommaren?

När du pratar om något unikt

Om det du pratar om är helt unikt eller uppfattas som unikt, då ska du också använda bestämd form.

Påven är gammal.

Solen skiner.

Månen är stor och rund i kväll.

När något är en naturlig del av något annat

När du talar om något som är en naturlig del av något annat, förstår talaren exakt vad du menar. Om du pratar om din bil och vill säga något om ratten, däcken, motorn eller dörrarna, är det bestämd form som gäller. Dessa är nämligen naturliga delar av bilen, så åhöraren kan identifiera dem.

Jag har en cykel, men styret på den är snett.

Han bröt benet.

Vår nya lägenhet är jättefin, men köket är lite litet.

Denna tumregel fungerar också bredare. Om du säger chefen, förstår åhöraren att det är din egen chef du pratar om. Om du säger att du har pizzasallad i kylskåpet, förstår också åhöraren att det är ditt kylskåp som gäller.

Chefen blev arg i går.

Bilen gick sönder.

Ställ den i kylskåpet.

Ibland syns inte den bestämda formen

Kom ihåg att den bestämda formen inte alltid syns på substantivet. Vissa ord gör att frasen är bestämd men kräver att substantivet tappar sin ändelse. Det är till exempel possessiva pronomen, alla ord i genitiv och några ord som denna, samma, nästa med fler. Det syns att frasen är bestämd om det finns ett adjektiv som attribut, för då får adjektivet -a som ändelse.

Jag klappar katten. Jag klappar min fina katt.

Vet du när nästa fullmåne är?

Han bröt benet. Året därpå bröt han samma ben igen.

​